Välkommen till hemsidan som handlar om

DEMOKRATIN

Dina synpunkter

---

---

Representativ demokrati

Uppdaterad 2008-08-30

Innehåll:

Den representativa demokratins principer Folklig avsättning Imperativa mandat Lottning Valsystem Parlamentsval Sveriges parlamentsval

Den representativa demokratins principer

Ett sätt att styra ett land demokratiskt är i form av representativ demokrati. I denna demokratiska form är folkets roll att välja vilka representanter som skall bestämma.

Det finns olika syn på den valda representantens roll i det valda organet.

• Det valda organets representanter skall bilda en sann bild av folket
  
  
• Den valda representanten skall ha samma levnadsvillkor, attityder och åsikter som sina väljare.
  
  
• Det skall finnas en likhet mellan den valda representanten och väljarna.
  
  
• Den valde representantens uppgift är att framföra väljarnas åsikter.
  
  
• Den valde är en förtroendeman som skall göra egna bedömningar av sina väljares bästa och deras intressen.
  
  
• Den valde representanten skall vara en aktningvärd person med en hög begåvning och hög moral.

Den representativa demokratin är en modifikation av demokratins grundtankar. Den kombineras med den oligarkiska idén om ledning under erkännande av och förlitande på andras större insikter och förmåga. Man kan se fyra principer i alla representativa demokratier:

1. Val av representanter. Representanterna utses genom regelbundet återkommande val av folket. Detta för att väljarna skall kunna byta ut de valda om de inte motsvarar väljarnas förväntningar, för att kunna påverka de valda representanternas beslut och att de valda representanterna måste ta hänsyn till den allmänna opinionen.
   
   
2. Representanternas oberoende. När representanterna beslutar har de en viss grad av självständighet i förhållande till folkets önskemål. Ett beslut måste dock vinna majoriteten av representanternas samtycke efter debatt.
   
   
3. Opinionsbildningsfrihet. Folket kan uttrycka sina politiska åsikter och önskemål utan att representanterna försöker kontrollera dessa åsikter/önskemål
   
   
4. Prövning genom debatt. Representanternas beslut prövas genom debatt. Den folkvalda församlingens uppgift är att debattera och stifta lagar.

John Stuart Mill

John Stuart Mill (1806-1873) har uttryckt sig varm om den representativa demokratin i sin bok "Om det representativa styrelsesättet", 1861 (Considerations on Representative Government). Mill ser med ängslan på en folkstyrelse. Det är bättre att välja upplysta, dugliga och erfarna personer, menar Mill.

Joseph Schumpter

Ekonomen Joseph Schumpter (1883-1965) som föddes i Österrike men var en längre tid bosatt i USA förespråkar i sin bok "Capitalism, Socialism and Democracy", 1943 den representativa demokratin. Han menar att det är oundvikligt och önskvärt med elitstyre. Han såg demokratin som ett system med konkurrerande eliter. Schumpeter menar vidare att det inte är väljarens roll i en demokrati att fatta beslut i samhällsfrågor istället är uppgiften att välja mellan stora paket med innehållande handlingsprogram och ledare. Dessa paket har paketerats av rivaliserande partier.

Emmanuel Joseph Sieyès

Den franske revolutionspolitikern och prästen Emmanuel Joseph Sieyès (1748-1836) anser i sin bok "Vues sur les moyens d´exécution dont les représentants de la France pourront disposer en 1789", 1789 att en stat måste ha ett representativt styrelseskick. Representantförsamlingen har till uppgift att debattera. För debatten åstadkommer enighet och samtycke för ett majoritetsbeslut, anser Sieyès.

---

Folklig avsättning

Om ett visst antal väljare så önskar sker en folkomröstning om en vald befattningshavare skall avlägsnas från ämbetet. I 15 av USA:s delstater finns denna möjlighet, t.ex. Kalifornien som dessutom använder sig ofta av folkomröstningar.

---

Imperativa mandat

Med imperativa mandat menas att väljarkåren har tilldelat juridiskt bindande instruktioner till den valde representanten. Sedan slutet av 1700-talet har inte något representativt styrelseskick införts som använt sig av imperativa mandat.

---

Lottning

Både i de grekiska stadsstaterna och hos de medeltida italienska stadsstaterna användes lottning för att utse representater.

---

Valsystem

Ett valsystem är en uppsättning regler för genomförande av ett val. Dessa regler manifesteras i en vallag.

Rösträtten

Ett grundläggande drag i valsystemet är rösträtten. Vem får rösta? I de flesta demokratier omfattar nu rösträtten alla medborgare som har fyllt 18 år. Kriminella, mentalt sjuka och invånare som inte är medborgare har som regel inte rösträtt. I ett fåtal länder har inte kvinnor rösträtt, t.ex. Saudiarabien. I många länder t. ex. USA är valdeltagandet lågt. En del länder har infört obligatoriskt deltagande i valen för att lösa detta demokratiska problem. Valdeltagandet i dessa länder är mer än 90%, men är denna lag demokratisk? Kan man tvinga på sina medborgare en demokratisk rättighet?

Valets omfattning

Ett annat grundläggande drag i ett valsystem är dess omfattning. Vilka poster skall vara underkastade val? USA är unikt i världen med sina många valda ämbeten, från president till hundfångare. Man kan kalla ett land mer demokratiskt ju fler poster som ingår i valprocessen. Men problemet är att ju fler val ju högre risk för en valtrötthet. Det får till följd sjunkande valdeltagande och lägre kvalitet på väljandet. Vid lokala val och vid mindre viktiga val tenderar väljaren att välja efter hur de nationella politikerna har utfört sitt politiska arbete istället för hur de lokala politikerna har utfört sin politik.

Kännetecken på en rättvis valprocess

• Allmän rösträtt
  
  
• Tillgängliga vallokaler så alla kan rösta
  
  
• Alla skall ha lika många röster
  
  
• Opartisk administration av valet
  
  
• Konstitutionellt skydd av vallagen
  
  
• Balanserad rapportering i media
  
  
• Skälig tillgång till kampanjresurser
  
  
• Öppen och genomsiktlig räkning av rösterna
  
  
• Rättvis och tvångsfri behandling av partier, kandidater och väljare från regeringens, militärens, rättsväsendets och andra myndigheters sida

---

Parlamentsval

Omräkning av röster till mandat (platser) i parlamentet kan kombineras på olika sätt och på så sätt få olika resultat. Omräkningsproceduren är därför viktig speciellt i länder där parlamentet utser regeringens sammansättning.

Det finns två huvudsystem majoritetssystem och proportionella system samt en kombination av dessa båda.

Majoritetssystem

I majoritetssystemen brukar valkretsarna vara enmansvalkretsar som är geografiskt indelade. Den valde personen representerar folket i den geografiska enmansvalkretsen. I parlamentariska system med majoritetssystem, som Storbritannien, gynnar detta till starka enpartiregeringar med en klar majoritet i parlamentet.

Enkel majoritetssystem

Den kandidat som får en majoritet av rösterna i valkretsen blir vald till posten. Detta kallas för enkel majoritetssystem. Länder som Storbritannien och USA tillämpar detta system.

Absolut majoritetssystem

Den andra formen av majoritetssystem är majoritetsval med absolut majoritet. Den som blir vald till posten måste ha en absolut majoritet (mer än 50%). Detta kräver i regel en andra valomgång och då är det vanligt att de två kandidaterna som fick flest röster i första omgången endast får delta.

Proportionella system

Proportionella system är vanliga i europeiska länder. Grundtanken är att fördela posterna efter partirepresentation istället för, som vid majoritetssystem, geografisk representation samt att posterna skall fördelas i direkt proportion till antalet röster, 10 procent av rösterna skall ge 10 procent av posterna.

Minoritetsregeringar eller koalitionsregeringar

I proportionella system är det mer vanligt med minoritetsregeringar som inte har egen majoritet i parlamentet eller koalitionsregeringar där de ingående partierna tillsammans har en majoritet i parlamentet.

Spärrar mot småpartier

Eftersom proportionella system gynnar småpartiers möjligheter att erhålla parlamentsplatser är det vanligt med spärrar mot småpartier vid omräkning av röster till mandat. Det blir nämligen som regel svårt att bilda starka regeringar med ett proportionellt valsystem. Det blir många partier i parlamentet.

Partilistor

Den vanligaste metoden i proportionella system är att väljaren röstar på en partilista med partiets kandidater snarare än på en enskild kandidat som i majoritetssystem.

Det finns en mängd olika typer av partilistor. Antingen får varje parti ha en enda lista för hela landet eller en mängd olika listor för olika mindre geografiska områden, valkretsar.

Dessutom varierar möjligheten att påverka kandidatnamnen och ordningen på partiernas listor från den ena ytterligheten som inte tillåter några förändringar alls till den andra ytterligheten där man tillåts att förändra den helt och hållet.

Både majoritetssystem och proportionella system

I vissa länder, t.ex. Tyskland, tillämpas en kombination av dessa två valsystem. Man tillämpar majoritetssystemet för att fördela platserna i parlamentet geografiskt och man tillämpar ett proportionellt system för att samtidigt säkra ett proportionellt utfall.

---

Sveriges parlamentsval

Sverige har ett representativt, proportionellt, demokratiskt system vilket innebär att folket väljer partilistor med personnamn. Dessa personer skall representera folket och fatta beslut i riksdagen.

Personvalsinslag

Sedan parlamentsvalet år 1998 har väljare i Sverige kunnat påverka mer tydligt val av person genom ett personvalsinslag i valsystemet. Väljaren kan kryssa för ett namn på partilistan. Får en kandidat 8% (gränsen är 5% i de andra valen) av partiets röster i valkretsen tilldelas denna person mandatet oavsett vilken plats på listan kandidaten har.