Innehåll| Uppdaterad |
Innehåll: |
Som de flesta stater är Sverige en enhetsstat, vilket innebär att suveräniteten vilar uteslutande hos den centrala statsmakten. Men i praktiken innebär enhetsstater, precis som med dess motsats federationer, ett konstant köpslående mellan olika styrelsenivåer detta köpslående gäller inte bara inom Sverige utan även i förhållandet med EU.
Nästan alla enhetsstater har utvecklat åtminstone en styrelsenivå, län som står mellan centrala och lokala myndigheter. I Sverige finns det län och landsting. Sedan 1998 finns också region. Den lokala offentliga förvaltningen består av kommuner.
"För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter." Detta är ett citat ur Regeringsformens 1:a kapitel 8§.
Det är den statliga offentliga förvaltningen som skall genomföra riksdagens och regeringens beslut. Denna förvaltning indelas i tre delar myndigheter, affärsverk och bolag.
Denna förvaltning består av fast avlönade tjänstemän som anställts av staten eller statsägda företag för att bidra med beslutsunderlag och genomföra den politiskt verkställande maktens politik.
1862 infördes en ny regional kommuntyp, landsting som geografiskt i huvudsak var grundad efter länsindelningen. Kalmar län delades i en nordlig del och en sydlig del. Städer över 25 000 invånare (Stockholm och Göteborg) stod utanför landstingen. Landstingen fick år 1862 egen beskattningsrätt för att finansiera sin verksamhet.
Det finns idag 18 landsting i Sverige. På Gotland finns inget landsting utan det är Gotlands kommun som har hand om normala landstingsuppgifter. I Skåne har Region Skåne hand om landstingsärenden. Detsamma gäller i västra Götaland där Västra Götalandsregionen ansvarar för landstingsfrågor.
Kommunallagen reglerar hur landstinget skall organiseras och vilka verksamheter som landstinget får ha. Medlem av ett landsting är den person som är medlem i en kommun som finns inom landstinget. Rösträtt vid val av landstingsfullmäktigeledamot har den som har rösträtt i val av kommunfullmäktigeledamot i en kommun inom landstinget.
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ger landstingen totalansvar för all hälso- och sjukvård med målet god hälsa och vård på lika villkor för alla. Landstingen har indelat denna verksamhet i tre nivåer: primärvård, länssjukvård och regionsjukvård. Primärvården ger den grundläggande medicinska hjälpen genom öppenvårdscentraler. Länssjukvården drivs genom länssjukhus och flera länsdelsjukhus. Regionsjukvården har hand om mer komplicerade och sällsynta sjukdomar som kräver speciell vård som ges vid regionsjukhus.
Utöver hälso- och sjukvård har landstingen hand om följande områden:
Landstingsfullmäktige är landstingets riksdag. Dess ledamöter väljs på samma valdag som riksdagsledamöterna. Fullmäktige beslutar om landstingets budget och skattestorlek samt utser landstingsstyrelse och nämnder som skall bereda och verkställa fullmäktiges beslut. Fullmäktige beslutar främst i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars i frågor av större vikt för landstinget som t.ex.
Fullmäktige utser en ordförande som har representationsuppgifter vilket innebär deltagande i olika offentliga tillställningar. Ordföranden har vidare ansvar för att fullmäktigesammanträdet kungörs och genomförs enligt gällande föreskrifter samt för ordningen.
De partier som har mandat i landstingsfullmäktige bildar inom sig fullmäktigegrupper. Denna grupp samlas före fullmäktiges sammanträden och behandlar de ärenden som gäller för fullmäktigemötet. Här debatteras och beslutas hur partigruppen bör agera vid kommande fullmäktigesammanträde. I regel är dessa beslut bindande för den enskilde ledamoten, åtminstone vid politiskt viktiga beslut. Om en ledamot inte vill eller kan rösta enligt det gemensamma fattade beslutet är det vanligt att denne ledamot anmäler detta till partigruppen före fullmäktigesammanträdet.
Vid sidan om fullmäktige är landstingsstyrelsen de viktigaste organen i landstinget. Styrelsen är landstingets regering. Landstingsstyrelsen väljs av fullmäktige och antalet ledamöter får inte vara mindre än fem. En del av dessa styrelseledamöter är heltidsanställda som landstingsråd. Enligt kommunallagen 6 kap 1§ skall styrelsen leda och samordna förvaltningen av landstingets angelägenheter och ha uppsikt över nämndernas verksamhet. Speciellt har styrelsen hand om:
I de flesta landsting är landstingsstyrelsens ordförande landstingsråd. Landstingsstyrelsen kan delegera särskilda befogenheter till landstingsråden. Landstingsrådens i regel starka ställning i landstingen beror på deras möjlighet att ägna sig åt verksamheten på heltid. Normalt brukar landstingsråden ha följande uppgifter:
Landstingsråden har en dubbel funktion genom att både vara politiska företrädare och dessutom ha stort förvaltningsansvar.
Enligt kommunallagen 3 kap 3§ skall landstingsfullmäktige tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra landstingets uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.
Nämnderna och styrelsen förbereder fullmäktiges beslut i olika ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs. Nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort sina uppgifter.
Det vanligaste sättet att organisera landstinget är efter en geografisk princip. Varje geografiska område har ansvar för all sjukvård inom sitt område. Ett annat sätt att organisera landstingets verksamhet är att indela organisationen i olika verksamhetsområden, t.ex. kirurgi, medicin, primärvård o.s.v. Det förekommer också att landsting använder sig av beställar/utförarsystemet.
Riksdagen beslutade den 5 december 1996 att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning skall genomföras under tiden 1 juli 1997 - 31 december 2002. 17 januari 2002 beslutade Riksdagen att försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland ska fortsätta i oförändrad form till och med 2006. Efter denna period kommer riksdagen att bestämma hur den framtida regionorganisationen i hela landet skall se ut.
En "region" kan definieras som ett geografiskt område som är mindre än nationen men större än en kommun och som styrs av en egen direktvald församling.
Denna regionala självstyrelse grundas på demokratiska motiv och decentraliseringstankar. De ökade möjligheterna till ekonomiskt samarbete över nationsgränserna genom EU. Vidare ett mer rörligt näringsliv som regionerna konkurrerar om att dra till sig. Från länsstyrelsen överfördes till landstingen ansvaret för regionala utvecklingsfrågor inom näringsliv- och sysselsättningsfrågor, utbildning, trafik, kultur, fysisk strukturplanering, miljö samt hälso- och sjukvårdsfrågor.
Regionfullmäktige och regionstyrelse blir företrädare för regionen både nationellt och internationellt. Länsstyrelsen blir därmed ett mer renodlat statligt tillsyns- och kontrollorgan. Mycket förenklat kan man säga att länsstyrelsen har hand om det som ibland kallas "storlänet", medan regionstyrelsen har hand om regionen (som alltså omfattar "storlandstinget", men också mycket mer.)
Region Skåne bildades den 1 januari 1998 av de båda Skånelänen (Kristianstads län och Malmöhus län) och landstingen i Kristianstads län och Malmöhus län samt Malmö stads landstingsuppgifter. Region Skåne har ansvaret för regional utveckling och service inom områdena hälso- och sjukvård, tandvård, kollektivtrafik, näringsliv, planering och miljö samt kultur.
Den 1 januari 1999 bildades Västra Götalandsregionen. Regionen ansvarar för de uppgifter som normalt låg på Landstinget i Skaraborgs län, Älvsborgs län och Bohuslän samt landstingsuppgifterna inom Göteborgs kommun. Regionfullmäktige ansvarar för sjukvård, kollektivtrafik, tandvård, regional kultur, regional utveckling, där det t. ex. gäller att driva frågor som rör näringslivsutveckling, infrastruktur, miljö, turism, kultur, högre utbildning och forskning, EU m m
Dessa båda regioners högsta beslutande organ är regionfullmäktige som väljs direkt av regionens väljare samtidigt med riksdagsvalet.
Regionstyrelsen har huvudansvaret för och samordnar de regionala utvecklingsfrågorna.
Den subsidaritetsprincip (närhetsprincip) som skall prägla arbetet inom EU har fått olika geografiska regioner inom de olika EU-länderna att flytta beslut från riksdag till regioner. För enligt närhetsprincipen skall varje offentlig uppgift skötas på lägsta effektiva nivå.
En del regioner har ett särskilt kontor i Bryssel för att bevaka de möjligheter som skapas inom EU.
Länsstyrelsen är ett centralt ämbetsverk med länet som arbetsområde. Chef för länsstyrelsen är landshövding vilken utses av regeringen. Det högsta beslutande organet är en styrelse som består av politiker från länet.
Länsstyrelsens viktigaste uppgifter är att vara statens "förlängda arm" och ha ansvaret för den regionala samhällsplaneringen samt ha tillsynen över kommunernas verksamhet.
Länsstyrelsen ska bl a:
Länsstyrelsen stimulerar näringslivets utveckling i länet på olika sätt. En väsentlig del i utvecklingsarbetet är att skapa nya jobb, dels direkt genom stöd till företag, dels indirekt genom olika projekt som gynnar utvecklingen i länet.
Hos Länsstyrelsen kan man överklaga kommunala beslut och också deponera sin hyra vid tvist med fastighetsägaren.
Länsstyrelsen beslutar om statliga stöd för finansiering av bl.a. nya bostäder och ombyggnationer samt om räntebidrag och sanering. Information om vilka möjligheter som finns till bostadsfinansiering är ett led i detta arbete.
Utländska medborgare som vill köpa hus eller mark i Sverige måste söka tillstånd hos Länsstyrelsen i det län där fastigheten ligger.
För att vårda naturen och skydda miljön ska Länsstyrelsen bl.a.:
Vårt kulturarv är det som vittnar om våra förfäder och hur de levde. Länsstyrelsen ansvarar för att bevara, vårda och levandegöra detta arv. Det gäller kulturmiljöer med bl.a. fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen och odlings- landskap. Länsstyrelsen kan också ge bidrag till vård och underhåll av kulturminnen.
Viktiga mål är att utveckla jordbruket och behålla en levande landsbygd i en ren miljö.
Länsstyrelsen har hand om de ekonomiska bidragen från bl.a. EU till jordbruket.
Älgjakten är en väsentlig del av jaktfrågorna. Länsstyrelsen ansvarar bl.a. för information till jägarna, registrering av älgjaktsområden och licenser för jakt. Den som har problem med vilda djur som ställer till skada på mark eller byggnad kan få tillstånd till så kallad skyddsjakt.
Länsstyrelsen arbetar med att uppnå en god balans mellan yrkesfisket, fritidsfisket och fiskevården. Bland åtgärderna kan nämnas lån till yrkesfiskare och stöd för utveckling av fritidsfisket.
I Jämtland, Västerbotten och Norrbotten är rennäringen en betydande del av näringslivet. En väl fungerande rennäring är en grundförutsättning för den samiska kulturen. Länsstyrelsen arbetar för att skapa balans mellan renskötsel, miljö och andra samhällsintressen.
Länsstyrelsen har en tillsyn över veterinära frågor som syftar till att:
Att se till att både privat och kommunal omsorg om barn, äldre och handikappade fungerar på ett bra sätt hör till Länsstyrelsens uppgifter. Som ett led i detta får kommunerna råd och stöd i sin sociala verksamhet. De som vill driva privata behandlingshem eller daghem måste ha tillstå av Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen ska:
Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar för länsinvånarnas säkerhet och trygghet. Detta ansvar gäller bland annat vid stora olyckor, katastrofer och krig. Vid kärnkraftsolyckor är det alltid Länsstyrelsen som leder räddningsarbetet. I en krigssituation ska Länsstyrelsen se till att alla har skydd, mat, kläder och värme.
Länsstyrelsen sköter många olika statliga myndighetsuppgifter. Att värna om rättssäkerheten genomsyrar varje ärende som hamnar på Länsstyrelsens bord.
Länsstyrelsen har hand om så vitt skilda frågor som:
I och med Gustaf II Adolfs trontillträde 1611 fastslogs att kungen inte fick stifta lag, börja krig sluta fred utan att rådet (regeringen) och ständerna (riksdagen) samtyckte, den sk kungaförsäkran. I och med detta överfördes makt från kungen till adeln i Sverige. Detta förstärktes i och med 1612 års privilegier. Adelsmännen fich då ensamrätt till högre ämbeten och företrädesrätt till övriga tjänster. Dessutom reglerades de ekonomiska privilegierna som skattelättnader och viss skattebefrielse för adeln. Bakom detta stod den nyutnämnde rikskanslern Axel Oxenstierna, han var då (1612) blott 28 år. Efter detta började en omfattande förändring av rikets förvaltning. Även rättsväsendet och undervisningen i Sverige organiserades om.
Nu har början till en ny omorganisation av Sveriges förvaltning börjat. Första steget är en omfattande utredningsarbete med traditionell remissförfarande.
En tjuvstart med organisationsförändringen av Sveriges styrelse började med att Västra Götalands län bildades 1 januari 1998 genom en sammanslagning av de västra länen i Götaland (Göteborgs- och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län) även de båda Skåne länen (Kristianstads län och Malmöhus län) har bildat ett gemensamt Skåne län, 1 januari 1997. Båda dessa ihopslagningar syftar till att flytta beslut som nu tas av statliga organ till länet.
Vid regeringssammanträdet den 23 januari 2003 beslutades om att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Arbetet skall bedrivas i två etapper.
I den första etappen skall kommittén identifiera, belysa och övergripande analysera de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna föranleda förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna. Den första etappen är avslutad. Den redovisas i delbetänkandet "Utvecklingskraft för hållbar välfärd" (SOU 2003:123), som överlämnades till regeringen den 18 december 2003.
I den andra etappen skall kommittén göra en fördjupad analys och bedömning av strukturen och uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de delar där den finner det motiverat föreslå förändringar.
Regeringen tog vid sammanträdet den 23 juni 2004 beslut om tilläggsdirektiv för den andra etappen. Av dessa framgår att det fortsatta arbetet ska avse följande huvudområden:
Kommittén ska redovisa resultaten av sitt arbete senast den 28 februari 2007.
Copyright © 1998-2007, Sören Odensåker. Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media, visning på bildskärm eller annan form av kopiering och spridning är förbjuden.
Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman.